fredag 28 november 2014

Julen närmar sig

Dagarna avlöser varandra. Vissa dagar är bra. Andra är mindre bra. Men det går ändå. Jag klarar det här. Inom tid så ska jag vara tillbaka.

Att skapa, pyssla och pynta ger mig glädje. Likaså familjen och vännerna. Lugna möten med fika, spel och mys. Inga större ansträngningar. Men så underbart att få prata. Jag börjar sträcka mig ut till vännerna mera nu. För att träffas och ta igen tid. 
Jag är redo för det. Inte alla dagar. Men fler dagar än innan.
Jag är så glad över dem som förstår, väntar och ger mig tid. Tack. :)

Julen står inför dörren och jag har skapat små vrår i vårt hem med vinterljus och ett vitt landskap. Är inte en klassisk julmorsa. Jag har min jul på mitt sätt. :)
Vitt, sprakande och grafiskt. 

Helgen bjuder på möten med fina människor, lugn med familjen, skyltsöndag och hästridning. <3
Sånt som ger ro. 
Ro för återhämtning. 

/Linda






fredag 21 november 2014

En tid att se tillbaka på

Dags att sova. 

Veckan har varit både upp och ner men jag har absolut känt mig stark och på rätt väg ett flertal gånger. Att få hjälp att hitta vägen tillbaka är det bästa jag gjort. :)


Och är helt säker på att jag kommer se tillbaka på denna tid (om några år) som en enormt viktig tid i mitt liv. Tiden då jag lärde känna mig själv på nytt, började lyssna på mig själv och lärde mig tänka, leva och förstå hur jag fungerar. Jag lär mig vad jag orkar och vad jag behöver. 

Även om denna tid är ENOMRT jobbig på många sätt så var det bara en tidsfråga. Det går inte att köra på hur mycket som helst eller springa från tankar, känslor och rädslor.

Allt kommer ikapp förr eller senare. 

Det har hänt mig nu. Och jag tar tag i det, ska resa mig och komma ut ur det som en mycket mer medveten människa.

Jag blir aldrig som förr igen. Det har både för och nackdelar. Mest fördelar tror jag, i det stora hela.

För jag kommer att känna mig själv så mycket bättre. 


Jag är trött, helt ur balans och mycket känslig just nu. MEN jag känner mig ändå positivare än i början av denna resa. Något har hänt. Jag har fått ord på det jag känner och enormt mycket stöd.

Jag får prata, känna och lära nu. Det är enormt värdefullt.

Och nu ser jag fram emot att fara på mina samtal varje vecka. För jag känner att något händer. 

En lättnad. 


Det här är början på något nytt. Ett liv där jag får må gott inifrån och ut. Det är värt så enormt mycket.

Och jag ska dit. Jag kommer att göra allt för att ta hand om mig. Jag är värd det. <3 det vet jag nu. 


Bjuder på en underbar bild på min bästa drivkraft. Svea.. Min Svea. :)


/ Linda 


onsdag 12 november 2014

Dagens

Ett tag sen jag skrev nu. 
Vardagen går sakta framåt.
Även om jag forfarande springer runt i ett hamsterhjul en stor del av tiden så skymtas glimtar av ljus. 
Jag har fått tillbaka lite humor, känner mig lite smartare igen och är kapabel att röra mig utanför hemmets väggar lite mer.
Jag har varit ensam med Svea en hel del också och det har gått bra. 
Första steget var hela tiden att kunna vara mamma som jag vill igen.. Jag är inte i min fulla prakt ännu men jag är omtyckt, behövd och känner mig mer och mer tillräcklig för mitt barn. :)
Jag är enormt trött forfarande och det är såklart en käpp i hjulet. Men Svea är så duktig och påhittig och vi pysslar en hel del och leker lugna lekar tillsammans.
Nån löparmorsa som gör kullerbyttor blir jag nog ändå aldrig. ;)

Svea är min största motivation. Mitt driv framåt. Jag behöver driv. Men samtigt är det viktigt att jag stannar upp och inte springer efter framgång hela tiden. Även om det handlar om att kämpa för att bli frisk.
Jag måste se till mitt liv mer här och nu. Göra det bästa av dagen. Det kan Svea också lära mig. Barn lever alltid i nuet. 
Jag får en sån oro över framtiden på grund av att jag just nu har svårt att påverka den för att jag är i denna situation. 
Den handlar om massor av saker som går in i varandra..
Arbete, ekonomi, välmående, familjen och hela livet. Allt påverkas. Och jag är fast nånstans i mitten och kan inte ta mig lös.
Tankarna spinner i hundraelva. 
Det är just de tankarna jag nu lär mig att hantera med hjälp av KBT-terapi. 
Det ser jag fram emot.

Idag var jag på behaglig och då sa min fina sköterska att jag förhoppningvis ska kunna se tillbaka på detta om 2-3 år och förstå hur mycket bättre jag känner mig själv. Att jag faktiskt fått något bra ur det hela. Att jag faktiskt kan få möjligheten att må bättre än någonsin. 
Att jag kan fortsätta jaga mina drömmar och uppnå det jag vill. Fast må bra under tiden.
För fram tills nu har jag sprungit, stressat och oroat mig dit jag är idag.
Ständigt i behov av att uppnå och förverkliga mig själv. Prestera.. Vara bra.
Nu vill jag bara må bra.

Men jag behöver väldigt mycket hjälp på vägen. Av familj och vänner.
Har suttit inne länge nu.
Jag har inte glömt någon. Jag är bara lite ur funktion. Men jag ska bryta mig lös. 
Och jag förstår att människor lämnar utrymme. Men ni får hjälpa mig lite nu. ;)
Skicka iväg ett sms. Jag vill ses.. Jag vill prata, skratta och vara Linda. Jag har bara svårt att ta steget. 
Ge mig en spark i arslet. 
Jag kommer säkert tacka nej några gånger innan jag säger ja.
Men vänta på mig. :)

Bilder på min familj.. Ni håller mig ovanför ytan. <3

/Linda