lördag 14 mars 2015

Mår gott

Härlig helg som ännu inte är slut.
Min helg började redan i onsdags då jag var ledig torsdag och fredag. ;)
Drog iväg till Kåbban med Svea, mamma och pappa. 
Vädret har varit underbart och vi har mått sååå gott. Fiske, skoter, bob, klättrade i snöhögar och mycket lek har varvats om varandra. Svea ÄLSKAR att åka skoter och även att åka med bobben bakom. Helt fantastiskt roligt! Hon är så duktig.
En riktig vinterunge som imponeras av allt som har med skotrar och fyrhjulingar att göra. :)
Fort ska det gå!

På fredagen for vi hem till pappan igen. Som varit på arbetsresa ett dygn. Men oj vad vi saknade honom. 
Idag har vi klättrat ännu mer i snöhögar, promenerat och handlat. Sen blev det 1års-kalas i Piteå hos bästa Aylin med familj. <3

Nu ikväll så har Anna och Emma varit här på mellofinal. Mys! Alltid lika kul att ha er här. 
Och imorgon blir det ridning för Svea. Kanske även för mamman. Hehehe.. 

Världens bästa långhelg. 

/Linda 







onsdag 11 mars 2015

Nu är jag där

Länge sen jag skrev nu. Men ibland så rullar saker och ting på så att uppdateringar inte känns så värst viktigt.
Allt går framåt. Jag mår bra. 
Jag har absolut en bra bit kvar men jag mår bra. Jag är lycklig. Jag kan skratta igen, andas igen och leva igen. 
Livet är tillbaka. 💙

Jag sjunger i kör, går på kvällskurs (COPE) och hänger med vännerna flera gånger i veckan.
Jag njuter av att vara Sveas mamma och Tomas fruga och jag ser så enormt ljust på framtiden. Den är min! 💚

Jag har klippt av mitt hår och bytt glasögon. Det fick vara en symbol för mitt nya liv. Ett liv där jag är viktig för mig själv. Ett liv där jag kan säga nej och ett liv där jag kan stressa ner. 
Där är jag nu.

Jag har börjat om att jobba.. Och på måndag börjar jag min nya anställning. 💛 Jag gjorde det!
Jag är så jävla bra! Och jobbet lockar mer än någonsin. Trivs så enormt bra. 
Jag är hemma nu.

Det finns enormt många hål för mig att falla i. Men jag är jävligt uppmärksam på dem. Jag reflekterar gång på gång vad som händer med mig och mina tankefällor finns där men jag kan hantera dem och tyda dem. 
Jag känner mig själv så mycket bättre nu. 
Jag är inte nervös, tar ut saker i förskott eller är superstressad inombords hela tiden. Jag är lugn i hela mig. 

Jag kan sova igen, jag kan äta och jag kan le större än någonsin.

Men nu börjar den stora utmaningen. Att leva så här och fortsätta må så här bra. Och samtidigt fortsätta utvecklas och fortsätta framåt. Aldrig bakåt. 

Absolut ingenting eller något kan stoppa mig nu. Ni kan ju pröva. Jag står pall som en stubbe för jag har så jävla mycket med mig i min ryggsäck som är så enormt mycket värre. Nästan inget bekommer mig längre. För jag vet att man alltid kan må sämre. För jag har mått så dåligt det bara går. 
Det kan bara bli bättre. 

Jag kommer aldrig sluta kämpa. 
Fan heller. Jag är värd att kämpas för!

/Linda